Det går bra för inhemsk film eller gör det?

Finlands filmstiftelse har publicerat vårens biografstatistik. 3,2 miljoner finländare gick på bio under våren. Av dem valde hela 24 procent att se en inhemsk film, vilket är en mycket hög siffra jämfört med många andra europeiska länder och något vi kan vara stolta över.

I dessa 24 procent ingår även vårens tittarsiffror för filmer som hade premiär under 2017. I topp ligger förstås Okänd soldat med sammanlagt över en miljon besökare, under våren sågs denna film av ytterligare 80 000 personer.

14 nya inhemska filmer hade biografpremiär under denna vår och dessa nya filmer sågs av sammanlagt 557 015 tittare. I topp ligger barnfilmen Supermarsvinet (135 000) och Cheek-filmen Min broders väktare (120 000). Drar man bort dessa två filmers siffror (255 000) blir det kvar drygt 300 000 för de andra 12 filmerna. Av dessa 12 filmer fick komedierna Lagret 2 över 90 000 tittare och Lotto-filmen Alla rätt 75 000 tittare.

Kvar – för resterande inhemska premiärfilmer – blir 135 000, dvs i medeltal 13 500 tittare per film och denna siffra är faktiskt lite oroande. Av dessa tio filmer hade dessutom sju filmer tittarsiffror på under 4 000. Här kan man faktiskt inte säga att den inhemska filmen egentligen inte är så värst populär.

Man kan dra vissa slutsatser av detta:

Inhemska barnfilmer drar alltid publik. Under våren premiärvisades tyvärr bara en inhemsk barnfilm. Varför? Är det verkligen så att trots att producenterna vet att barnfilm alltid drar publik, är man inte intresserad av att göra mer barnfilm?

Filmen om musikern Cheek, Min broders väktare, har fått ungdomar att gå på bio. Antagligen sådana ungdomar som annars ser alla filmer via nätet. Jag tror att Cheek-filmen drog en helt ny publik till biograferna. Det borde alltså produceras fler inhemska ungdomsfilmer.

Ytterligare ett intressant fenomen är att fyra av vårens 14 premiärfilmer är producerade utan Finlands filmstiftelses stöd: Tuftland (1 382 tittare), Mot rött (2 108), Vägen till Tammerfors 1918 (1 251) och Wheels of Freedom (114).

Till min glädje kan jag dessutom konstatera att Kinoscreens Arytmia, som är en rysk film, men som räknas som inhemsk, denna gång inte är sist i statistiken. Sist ligger dokumentären Wheels of Freedom. Å andra sidan hade dessa två filmer premiär så sent som 11 maj, så siffrorna kommer ännu att höjas.

Filmstiftelsen fullständiga statistik finns här

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s