Tommi Seitajoki: ”Vem ser på kortfilm?”

Den som vill göra långfilm måste börja med kortfilm. Så har det alltid varit och så kommer det nog alltid också att vara. Kortfilmen är filmarens visitkort som bevisar hens kunskaper inom film. Det är lite som en juniorliga därifrån de mest begåvade till slut stiger upp. Men har kortfilmen någon annan betydelse än att fungera som en inkörsport till långfilmen? Har kortfilmen ett egenvärde i sig?

Under det senaste året har jag haft lyckan att kunna resa runt i världen på filmfestivaler tack vare min kortfilm Glaspärlan. På festivalerna har jag haft möjlighet att se de flesta av fjolårets mest hypade och framgångsrika kortfilmer. Det har varit glädjande att konstatera hur mångsidiga och fina många av dem varit. Om det ibland känns som om långfilmerna påminner om varandra så kan det samma nog inte sägas om kortfilmerna. Den korta längden i kombination med friheten från marknadens krav leder i bästa fall till mer innovativa och spännande slutresultat.

Samtidigt som jag glatt mig över det rika utbudet har det varit sorgligt att konstatera hur få av dessa filmer når ut till en bredare publik. Utanför festivalerna finns det inte många visningsplatser. I webben drunknar de flesta av kortfilmerna, TV-stationerna har en tendens att visa dem på natten och biograferna har inte längre plats för förfilmer tack vare reklamerna.

Tyvärr diskrimineras kortfilmen också av filmkritikerna. Det är ett faktum att det inte finns en enda stor filmtidskrift i världen som skriver om kortfilm. Varken Sight & Sound, Film Comment eller Cahiers du Cinéma ger spaltutrymme åt dem (förutom några enstaka korta festivalsammanfattningar ibland). Skriver den finska filmskribenten Kalle Kinnunen en artikel om den inhemska filmens tillstånd är det underförstått att kortfilmen inte räknas med. Det är nästan som om kortfilmen inte existerar.

I litteraturen accepterar vi att olika berättelser har olika längd. Skriver du korta noveller så hindrar det dig inte från att bli läst. Tjechov, Munro, Poe, Gogol, Borges hör till världslitteraturens stora namn trots att de främst är kända för sina korta noveller. Varför är det då så att filmerna måste vara över 70 minuter långa för att folk skall vilja se dem?

Det är ett faktum att det främst är nybörjare som sysslar med kortfilm idag. När jag snackar med regissörer och producenter runt om i världen så drömmer nog de flesta om att så småningom flytta över till långfilmen. För vem vill i längden syssla med en konstform som får så lite respekt? Det är en ond cirkel som byggs, som finns i strukturerna av filmvärlden och som ingen tycks vilja ta itu med. Det är verkligen synd för de finns så många fina kortfilmer som vore värda en större publik.

– Tommi Seitajoki

__ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __

För den som blev intresserad kan jag rekommendera följande kortfilmer:

WASP (Andrea Arnold, 2003)

Andrea Arnolds sista kortfilm är enligt mig bättre än hennes långfilmer.

And So We Put Goldfish In The Pool (Makato Nagahisa, 2017)

Fyra uttråkade tonårsflickor bestämmer sig för att sätta 400 guldfiskar i skolans simbassäng. Kortfilmsgalenskap från Japan!

Utvecklingssamtal (Jens Jonsson, 2003)

Två bilder, två samtal. Jens Jonssons berörande kortfilm är ett perfekt exempel på minimalism.

Food (Jan Svankmajer, 1992)

Surrealisten Jan Svankmajer gjorde en över trettio år lång karriär inom kortfilmen. En av hans absoluta pärlor.

Penguin Rebellion (Simón Bergman, 2007)

Finlandssvensken Simón Bergman kapade hem flera pris på världens största kortfilmsfestival Clermont-Ferrand med den sanna berättelsen om de chilenska studentkravallerna. Filmen blandar skickligt ihop dokumentärt och fiktivt material.

__ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __

Det lönar sig också att kolla upp kortfilmsutbudet på Yle Arenan:
https://areena.yle.fi/tv/ohjelmat/30-864

________________________________________________________________

Portrait Tommi Seitajoki

Tommi Seitajoki är vår första gästbloggare. Tommi är filmregissör och manusförfattare. Han tog sin examen i filmregi år 2006 vid Arcada, och har sedan dess gjort ett flertal prisbelönta kortfilmer, dokumentärer och TV-serier. Han bor och arbetar i Helsingfors och är också medlem i Finlandssvenskt filmcentrums styrelse.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s